Puss på ögat, <3

När jag väl hade nyckeln till hans hjärta och innersta i min hand försvann allt. Och det tog sönder mig, att när jag väl fick vara den största delen av en annan människas liv, ville jag inte vara det. Det bottnar i svaghet. Det jag så länge hade kämpat för, så länge byggt förtroende för, var inte intressant. Men bara för att jag var rädd att falla själv om han föll. Jag ville inte ha ansvaret. Mina steg bort var av egoistiska skäl, det tär. Inte heller ville jag krossa ett annat hjärta, jag lyckas alltid så bra med mitt eget.

 

I det här fallet krossade jag både mitt eget och hans.