-'

Jag tittade in i dessa ögon och mina ögon blev svarta för att jag var tvungen att överleva. Hur ska jag kunna kolla på någon med värme när denna person har förstört mig totalt? Hur ska jag kunna orka gå upp en enda morgon till om jag fortfarande måste visa kärlek och respekt till den människan som har trasat sönder varenda millimeter av mitt inre?


Det gör så ont att vara så trasig. Att inse att jag är trasig och nu står jag dessutom på egna ben. Paniken som bryter ut i kroppen när man tvingas inse att det är över. Paniken som bara bubblar när man inser att man ligger med öppna sår som bara blöder och blöder och blöder.


Kommentarer
Sanna säger:

fint skrivet!
kika gärna in på min blogg och lämna en fråga i frågestunden jag har! :) kram

2013-01-25 | 13:34:22
Bloggadress: http://www.nattstad.se/whatthahell

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback