-'

Du lämnar mig utan andetag, utan kapacitet att röra mig. En beröring så vass att hela mitt inre skakar. Det är inte längre natt när du är hos mig, jag tappar tidsuppfattningen, famlar i ljus, dansar i mörker. Jag vill viska - lämna mig aldrig. Lämna mig aldrig utanför dina tankar, utanför dina fingertoppar. Låt alltid dina läppar möta min hy lika ömt som nu. Jag kan alltid förlora så länge dina ögon vilar på någon annan.
En passion utan hinder, en rädsla utan ord.

 

Jag vet inte varför jag smutsade ner min egen själ. Jag undrar varför jag inte sa stopp. Varför jag lät dig gör så. Jag kommer aldrig kunna säga att allt är ditt fel, för det är inte det. Det är mitt fel.

Det var jag som lät dig komma in igen, gång på gång.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback