'

Det är konstigt. Du, som är det närmaste för mig, är nu en bild på datorn som jag önskar jag kunde gå igenom. Närmare går inte. Inte nu.

 

Det är en sån underlig känsla. Att älska någon så djupt att det skär i en när han inte är där. Vissa dagar drömmer jag mig bort i tv-serier. För på något sätt tog du med dig en del av mig när du åkte, jag tror det var den bästa för jag känner mig så tom ibland.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback