-'

Jag vägrade lyssna. Jag stängde av helt och släppte allt som var framför mig. Sket i vad som skulle ske, ville bara bort från det som just då gjorde så himla ont mig. Jag följde min magkänsla som egentligen inte sa mig ett skit. Men när man är där nere på botten, ensam och totalt hjälplös så lovar jag att man försöker göra allt för att dra sig upp igen. Man letar desperat efter ett ljus och man tror det är så långt ifrån så oftast ger man upp.

Men den här gången nöp jag mig och bestämde mig för att inte ge upp. Satsade allt jag då stod med i handen och slängde mig in i mina drömmar som hade gått i knas. Blev född på nytt, och jag svalde den där förbaskade stoltheten och lät mina sinnen vila och lät mitt huvud föra mig dit det kände för. Jag slutade gå runt och vara desperat, jag fann det inte till nytta.

Och att dra sig upp, själv, efter ett hårt fall. Ger en enorm styrka. Man växer, man börjar sakta stå stadigare. Det är lättare än vad man tror när man väl står där och är hjälplös och försöker hitta en väg ut. Men jag lovar, det är värt det. Man kommer må tusen gånger bättre.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback