- '
Ibland handlar det om att släppa taget helt och bara bära med sig minnen. Jag är ledsen, för att människor förändras. Eller så lär man bara känna deras rätta jag. Men det skrämmer mig något otroligt och jag vågar inte släppa in någon längre.
Men jag är färdig med att vara ledsen. Jag är färdig med att vara rädd. Rädd för att människor inte alltid visar sig vara som man trodde och kanske ibland önskade. Människor kommer alltid ständigt chockera mig. Inte allra minst jag själv.
Jag har varit med om smärta. Jag har känt något som många inte har gjort. Jag vet vad ångest innebär, jag vet hur det känns att vara krossad, att känna sig ensam. Men något som jag stått fast vid, är att aldrig låta någon ta min lycka ifrån mig. Varje dag försöker jag vakna med lycka i hela kroppen, även om jag grät mig själv till sömns kvällen innan.
För problemen kommer alltid att finnas. Och någon kommer alltid tycka illa om dig. Men man kan inte låta det stoppa en från att leva. Man måste lära sig att njuta av stunden. För man kan inte leva i framtiden och man kan inte leva i det förflutna. Så det enda man egentligen kan göra är att vara lycklig över allt man har i livet och aldrig placera sin lycka i någon annan människas händer.
♥