När man minst anar det smyger saknaden sig på ♥

En sån där film som man bara vill krama om & säga ”det blir bra” till. Finns något vackert i det. Precis som den här saknaden. Den som finns i varje liten blodsdroppe i mig just nu. Den gör så ont ibland men samtidigt så är den så god.

 

Jag vet att han kommer hem. Att vi har klarat 5 & att det är 2 kvar. Att efter 7 veckor isär kommer vi vara starkare än något annat i världen. Den känslan tar jag med mig & säger godnatt. Lägger den under täcket & hoppas den är ännu starkare imorgon. Det skulle kännas bra.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback